Grupp Hjulet Blue-bot (Mikaela Andersson, Marie Bengtsson, Marian Karlsson & Martina Dahlgren)

Konkretiserade lärandeobjekt   

Vårt övergripande lärande mål är att barnen utmanas i programmering för att det ska få en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen.    

Konkretiserande lärandeobjekten som valts är följande:  

• Blue-boten inte kan åka framåt av sig själv utan den måste programmeras av en person för att kunna åka framåt 

• programmeringen måste vara i en viss ordning för att blue-boten ska köra rätt. 

 

Enligt “läroplan för förskolan’’ (2018, s.15) ska förskolläraren utmana barnens nyfikenhet och förståelse för språk, kommunikation och digitala verktyg.    

 

Aktivitet och anpassningar  

Den målgruppen vi har valt är barn i åldrarna fyra till fem år och med fyra barn. Den förkunskapen barnen har sedan innan av att använt blue-bot är i andra undervisningsformer, då vi börjat med bee- boten vilket är en enklare variation av blue-bot. Undervisningen kommer introduceras genom att pedagog säger till barnen “kommer ni ihåg när vi fick brev från blue-bot, där ni tillsammans fick hjälpa den att lösa ett uppdrag, idag har vi fått ett till brev från blue-bot, nu ska vi se vad som står i det”. I brevet som är till barnen finns det ett uppdrag, där de ska hjälpa blue-boten att programmeras för att lösa en uppgift. Programmering är att vi människor ger en maskin eller en robot instruktioner för att utföra ett arbete (Sönnerås,2019, s.18). Innan barnen får utföra uppdraget instruerar pedagogen barnen att vi inte stoppar den eller använder händerna för att köra blue-boten. För att behålla barnens intresse kommer det denna gång få samma uppdrag att lösa parvis. Detta genom att barnen tillsammans samarbetar två och två för att skapa en algoritm. Sönnerås (2019, s.19) menar att en algoritm är själva instruktionen som sker stegvis. Barnen får skapa sin algoritm med hjälp av pilarna och lägga vid sidan om pappret för att kunna följa den, och ha den som stöd när de sedan programmerar. Metoden som barnen använder sig av då är steg- för-steg- instruktioner (Hands on science 2017, s. 9). Metoden med bilderna på pilarna går att förenkla ytterligare för barnen, genom att de får lägga symboler i varje ruta på pappret. Genom att göra på det sättet kan barnen exempelvis räkna hur många knapptryck blue-boten behöver programmeras med för att gå framåt. Sedan får varje par programmera blue-boten för att se om den kan lösa sitt uppdrag från start till slut på pappret. Efter programmeringen av blue-boten får barnen jämföra sina algoritmer med varandra, vilket stärker kommunikationen barnen emellan.  Även att det går att göra flera algoritmer för att nå samma mål. För att barnen ska få utmanas ytterligare i undervisningen tänker vi att det går att placera ut fler hinder, vilket utmanar barnen i sitt tänkande i programmering. Det kan exempelvis vara att blue-boten går förbi en specifik ruta innan den går vidare till målet. Ett annat sätt att utmana barnen vidare kan vara genom att de får styra blue-boten genom en lärplatta. Undervisningen avslutas med att vi reflekterar tillsammans med barnen kring lärandeobjekten som valts ut. Vilket är att det behövs en person som programmerare för att roboten ska röra sig, och att det behöver vara en viss ordning på knapptrycken för att blue-boten ska komma i mål. 

 

Andra anpassningar

1–3. Barnen får lära sig programmera och börjar med framåt och bakåt. Pedagogen tillsammans med barnen räknar antal steg som blue-boten ska ta. För att förenkla kan vi ta bort hinder för att barnen ska lyckas med att programmera.  

Förskoleklass. Här ska barnen få styra blue-bot från lärplattan. Här kommer vi också lägga till begreppet bugg och de kommer stöta på genom att det läggs på fler hinder.  

 

Referens 
 
Hands on science. (2017). Programmering för alla.  
 
Läroplan för förskolan 2018. (2019). Skolverket. https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65d5aa/1553968116077/pdf4001  
 
Sönnerås, K. (2019). Programmering i förskolan utveckla digital kompetens.